Mintgrön dröm i 388 km/h

Mats Eriksson en 52 årig man som levde upp till sin dröm. Under sina år som PRO MOD stjärna har han hunnit med mycket som till exempel: att vara den första i Europa att köra under 6 sekunder från 0-388km/h.

År 1973 tävlade Mats Eriksson i drive racing för första gången. Han har även kört Enduro motorcykel i början av 80-talet.

Bilarna bygger jag själv med hjälp av ME Racing Service, materialet till bilarna kommer från USA. Jag bygger bilarna av rör som också kommer därifrån, men vi håller på med ett projekt som går ut på att bygga en bil av rör från SSAB, men det rören är inte ännu FIA-godkända. Målet är att få rören godkända för att kunna bygga bilar av rör från SSAB, det är viktigt att kvaliten är viktig.

Teamet består av sju personer och grundteamet består av fyra personer, jag, Lars-Göran Eriksson, John Thidé och Mats Johansson. Alla vi måste vara på plats varje tävling annars får jag inte starta. Fast för mig är familjen det allra viktigaste. Min son Ludvig 17 år, tävlar i Dragster och har vunnit SM två år i rad.

Hur mycket tid jag lägger ned på detta är svårt att säga, jag jobbar och äger ME Plåtkonstruktioner AB och ME Racing Service AB. Därför blir det inte mycket tid till bilen eftersom jag jobbar ca 70 timmar i veckan. Då jobbar jag ungefär från fem på morgon till arton på kvällen. Varje tisdag mekar vi i teamet med bilen. Jag håller inte på med mycket sponsorer, jag har endast sju stycken. Det är Trumpf maskin AB, ME Racing Service AB, Valvoline, Migatronic, Bridgestone, Me Plåtkonstruktioner AB och Dalecarlia chocolates, när man blir sponsrad så är det lättare att få tag på delar. Att bygga en bil tar ca 1200 timmar och en färdig bil kostar ca två miljoner.

Det är omöjligt att veta hur många tävlingar jag har kört. Sedan 2003 har jag kört ungefär sex-sju tävlingar per år. Sedan 2003 har jag kört EM och det är fem tävlingar per år. I fjol var första gången jag vann EM. De senaste fem åren har det varit fem olika vinnare i EM, så det är en väldigt svår klass att vinna.

Jag har aldrig varit med om en riktig olycka bara om små incidenter, te.x. att få sladd i 200 km/h. Då blir man lite skakis.

Jag har tävlat i olika länder som: England, Tyskland, Norge, Finland, Sverige och Ungern men det var endast en uppvisningstävling men det var också en upplevelse. Det finns ingen riktig bana i Ungern. Längsta resan vart till Ungern, från Travemünde till Ungern så tog det 24 timmar när man åkte i streck, totalt tog det ca 34 timmar + båtresa från Sverige. Det är intressant att få åka på sådana här resor för man får se och uppleva mycket på vägen.

Jag har många speciella upplevelser och alla dem är enormt häftiga. Fast om jag ska ta några ifrån senare tiden så har det varit när jag vann EM i fjol, men den absolut bästa upplevelsen var när jag var den första i Europa som körde från 0-388 km/h på 5,98 sekunder, alltså var jag den första som körde under 6 sekunder. En annan upplevelse var när jag fick motorprinsens medalj för alla prestationer jag gjort under 2009. Det var något väldigt stort för mig och jag vart väldigt mållös när jag fick reda på detta. Jag tänkte att det här var inte sant, sedan 1976 är det bara 19 stycken som har fått denna medalj.

Jag har varit intresserad av Dragracing sen jag var åtta år gammal. Min pappas kusin jobbade på Fordfirman i Borlänge och han tog hem broschyrer och bilder på en ny Mustang, detta var år 1964. Det var det som inspirerade mig. Jag och min kompis såg en Hot Rod magazine i kiosken hemma i Mockfjärd. Det var år 1963 som jag köpte de första numret och det kostade 3,95. Jag förstod inte vad som stod i tidningen men det var fräna bilder och bilar i den. Jag har varit intresserad utav dragrace hela livet, det var när jag var 16 år som jag började att fundera och började bygga på den bil som jag skulle ha när jag blev 18 år. Jag gick en två årig gymnasieutbildning, verkstadsteknik. Jag gick den för att lära mig att svettsa och för att kunna bygga egna bilar. Mitt första jobb var på Husfabriken 1980. Efter 4 år fick 18 stycken sparken, jag var då en av dem och hade då fyra jobb att välja på. Jag började då att arbeta på en plåtverkstad så att jag fick möjlighet att att kunna bygga en egen tävlingsbil.

Den gröna färgen kommer från en gammal historia. Det är inte så att det är min favorit färg eller så utan det var när jag gick i gymnasiet. Då fick jag en 56 ans Ford herrgårdsvagn som jag skulle använda som personbil, Forden var mintgrön. Några år senare hittade jag en super fin Ford av samma modell i USA som jag köpte och år 2001 lackades den grön utav Ray Hill. Han anväde sig utav många olika gröna nyanser. Under den tiden var det inte vanligt med gröna tävlingsbilar i USA, för dem var det otur att ha en grön bil.

Jag driver och äger ME Racing Service AB sedan 1985. På företaget bygger vi chassin till nästan hela racing världen. Vi bygger Top Fuel Dragster till eliten. Top Fuel betyder att de kör på det värsta bränslet, Nitrometan. Top Fuel Dragster kan nå upp till 520 km/h och den har 10,000 hästkrafter.

Än ska jag inte sluta med dragracing, visst börjar det bli jobbigt för att jag arbetar så mycket men just nu är det inga problem. När jag väl bestämmer mig för att sluta med detta så kommer antagligen min son Lars-Göran Eriksson att ta över, just nu tycker jag att han är duktigast i Europa på att bygga dessa bilar.

Jag har nyligen köpt två stycken nya karroser, Ford mustang 2010 årsmodell. Dessa ska jag ha till en vanlig standard klass, den kommer att se ut som en vanlig bil. Detta ska jag ha som en pensions grej. Min åldersvision är detta och att vara frisk.

Text & Foto: Isabella Palm, Michaela Oravamäki